lu.se

Företagsekonomiska institutionen

Ekonomihögskolan vid Lunds universitet

Akademins plats i kunskapslandskapet

Publicerad: 2017-04-19

Vad har vetenskapen för roll i en värld där vi behöver teorier som håller? Hur ser vetenskapen på kunskap, hur ser kunskapen ut om vetenskap – och hur ser vetenskap och kunskap ut i praktiken? Det var några av frågorna som Anna Jonsson ställde under sitt jubileumsföredrag som besöktes av 160 personer.

Anna Jonsson höll jubileumskurs om kunskapen, vetenskapen, praktiken och teorin. Foto: Maria Grafström

– Det finns många föreställningar om vad forskare är och inte är, vad de gör och inte gör. Somliga menar att vi inte tid att fundera på vilka vi är – när kraven på att publicera oss och vara mätbara hela tiden ökar. Men om inte vi har tid – vem ska då fundera på vilka vi är och vilken bild samhället har av oss? frågade Anna Jonsson retoriskt framför den fullsatta Crafoordsalen.

Anna Jonsson är docent i företagsekonomi, lektor på Ekonomihögskolan och forskare vid Score, ett mångvetenskapligt centrum för forskning om den offentliga sektorns styrning och förvaltning. Hon hade utlovat en diskussion om vetenskap och kunskap i praktiken, och det löftet höll hon med råge.

– Vi pratar ofta om samhället och akademin – som om det är två olika världar.

Och visst finns det ibland väldigt olika förväntningar, olika kulturer och olika språk beroende på var man befinner sig. Med bakgrund i ett pågående forskningsprojekt om samverkan, och som är en del av ett större forskningsprogram om samhällets kunskapsförsörjning, exemplifierade Anna Jonsson bilden om forskaren som antingen isolerad och sittande i ett elfenbenstorn eller som saluförande på marknadstorget. Bland annat nämnde hon nyversionen av Fråga Lund, som i sin strävan att vara lite mer populär och lättillgänglig, väckte stor frustration och till och med sades ”kränka lärdomskulturen”.

– Det illustrerar inte bara synen på forskaren utan också hur man kommunicerar vetenskap. Diskussionen som uppstod är också symptomatisk för synen på en annan aktuell debatt, nämligen den om samverkan mellan akademin och samhället.

På vems villkor deltar forskaren i samtalet?

Ett annat exempel som nämndes var vinterns diskussion om vikten av att lyfta fram de som står bakom forskningen, och som initierades av serien om Fröken Friman där SVT initialt valde att låta bli att nämna namnen på några av de forskare som bidragit till dokumentären. Diskussionen satte fingret på relationen mellan forskarsamhället och medierna. Anna Jonsson citerade också GT:s chefredaktör Frida Boisen som några år tidigare uppmanat forskare att sluta gömma sig och börja delta i det offentliga samtalet exempelvis genom sociala medier – vilket, påpekade Anna Jonsson, många redan gör i varierande grad.

– Jag tror att alla forskare vill delta i samtal, men frågan är på vems villkor och i vilken utsträckning.

Syftet med dessa illustrationer var att uppmuntra till reflektion om hur vi ser på vetenskap och kunskap och var och hur samhällets kunskapsförsörjning sker. Anna Jonsson har själv har bedrivit praktiknära och etnografiskt inspirerad forskning om hur bland annat Ikea och Mannheimer Swartling utvecklar och överför kunskap internt.

Lära av varandra

– Att lära av varandra är en utgångspunkt som intresserat mig. Hur gör man i praktiken? Jag satt på Mannheimer Swartlings kontor i Stockholm ett helt år med frågan: hur LÄR man sig yrket och bli en bra advokat? Där samverkar jag med organisationen som jag försöker förstå – och får frågor som tar mig vidare. Det kräver tid och möjlighet att få göra det – forskningsmedel som ger oberoendet. Förhoppningsvis bidrar det inte bara till min forskning och kunskap utan också till de organisationer som jag studerar.

– Det här med vetenskap, kunskap och praktik är något som har gäckat, följt och förföljt mig under hela min tid som forskare. Det är en iterativ process, och fångar också min syn på kunskap och lärande.

Synen och ambitionen sträcker sig utanför den egna forskningsdisciplinen och har inte bara har resulterat i forskningsprojektet om samverkan tillsammans med Maria Grafström vid Score och Mikael Klintman vid Sociologiska institutionen i Lund, utan speglar sig också i intresset för tvärvetenskapliga initiativ inom Lunds universitet.

Vad händer med kunskapen vi forskar fram?

För snart två år sen insåg Anna Jonsson att hennes intresse och funderingar om kunskap och vetenskap i praktiken också delades med våra största forskningsfinansiärer, som i en forskningssatsning efterlyste mer kunskap om forskning vad som händer med den kunskap som vi forskar fram:

– Vi behöver bättre förstå förutsättningarna för samhällets kunskapsförsörjning och vilken plats vetenskapen har i samhället. Och hur ser mötena mellan forskare, praktiker och beslutsfattare ut?

Numera går det, menade Anna Jonsson, inte en dag utan att man hör om samordning och samverkan med och mellan akademi och samhället. Samverkan är också i fokus för senaste forskningspropositionen ”Kunskap i samverkan”, och det finns därför anledning att problematisera begreppet. Det är fint att prata om samverkan, men inte sällan blir det tomt prat.

– Man kan exemplifiera med Bunkefloprojektet, som är ett exempel på samverkan och som ingår i en av de fyra plattformar som vi studerar. Hela skolan och hela byn var engagerade i projektet. Och fler forskare än vad man från början hade tänkt. Ur detta kom en massa positiva resultat och flera avhandlingar inom olika discipliner, som visar att fysisk aktivitet i skolan inte enbart är bra för hälsan utan också skolresultaten. Ändå kvarstår en undran bland forskarna varför resultaten av deras forskning inte plockas upp av beslutsfattarna – trots enkla budskap och rapportering i såväl riksmedier som i NY Times.

Behöver komma samman för att lösa samhällsutmaningar

Föredraget mynnade sedan ut i en diskussion om samverkan, där tre inbjudna deltagare tillkom: Eugenia Perez Vico, filosofie doktor vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet samt Cecilia Bjursell, ekonomie doktor vid Jönköping University. Akademisk frihet och behovet av att problematisera samverkan – på vems villkor och varför – lyftes fram. Också synen på kunskap i samhället diskuterades, och Erik J Olsson berättade om ett avslutat forskningsprogram och hur vi ser på kunskap i ett digitaliserat samhälle när allting är sökbart.

– Det finns även risker med samverkan då industrin och politiken har ett kortare tidsperspektiv än akademin. Risken är att högskolans långsiktighet äventyras så att värdet hos forskning och utbildning reduceras till dagsaktuell nytta, sa han.

– Generativitet blir viktigt. Vi vill bidra till samhället och kommande generationer – inte bara till oss själva, sa Cecilia Bjursell om forskningen.

– Det sägs att alla alltid säger att samhället är mer komplext än någonsin, och det stämmer antagligen. Det finns jättestora samhällsutmaningar som vi måste komma samman för att lösa. Vi får inte tappa etiska avvägningar och strategiska frågor. Annars får vi en polariserad debatt och den är varken bra för akademin eller samhället, avslutade Eugenia Perez Vico samtalet.